Törnebohm och Cassirer

av admin den 23 april 2016

För att uppmärksamma Håkan Törnebohms bortgång har vi bett två av hans tidigare studenter (båda numera emeriti), vetenskapsteoretikerna Jan Bärmark och Aant Elzinga, att kort redogöra för Törnebohms vetenskapliga bana – givetvis med tonvikt på hans förhållande till Cassirer. Resultatet: en personligt hållen skildring som även anknyter till dagsaktuella diskussioner inom miljöhumaniora.

Det var Hans Larssons bok om Platon som först väckte Håkan Törnebohms intresse för filosofi – ett intresse som sedan uppmuntrades av två lärare i gymnasiet, Harald Hagendahl i grekiska och Erik Wistrand i latin. Filosofi har för Håkan varit detsamma som sökandet efter visdom, ett sökande som alltsedan dess spelat en central roll i hans liv.

Gunnar Aspelins magnifika Tankelinjer och trosformer (1937) imponerade på honom genom sin överblick av naturvetenskap, samhällsvetenskap, humaniora och teologi. Nästa betydelsefulla gestalt i Håkans liv var den tysk-judiske filosofen Ernst Cassirer vars föreläsningar i Vasaparken Håkan följde. Cassirer citerade Aristoteles på originalspråk ur minnet samtidigt som han med auktoritet kunde skriva om Einsteins relativitetsteori. Med Aspelin delade han förmågan att skapa översikter som leder till insikter som i sin tur ger oss visdom.

Cassirer grep sig an med fundamentala frågor om naturen, människan och kulturen som pockade på svar i ljuset av den nya fysiken. Kants kategorier hade utmanats och ifrågasatts. Cassirer antog utmaningen. Hans arbeten från tiden i Göteborg återspeglade en dialog med det tidiga 1900-talets mest framstående vetenskapsmän, filosofer och intellektuella. Han betraktade både Naturwissenschaften och Geisteswissenschaften genom samma epistemologiska lins och spelade på det sättet en medlande roll mellan vad som senare, med C.P. Snows förenklande uttryck, kom att kallas ”de två kulturerna”.

Cassirer sökte också medla mellan en framväxande anglosaxisk-analytisk och en äldre kontinental tradition inom vetenskapsfilosofin. Det är möjligt att detta bidrog – om inte annat så i alla fall indirekt – till att stimulera en tanke om kulturmöten hos den unge Törnebohm, något som blev viktig för honom på 1960-talet när han fick en personlig professur i vetenskapsteori vid Göteborgs universitet. Det uttalade syftet med professuren var att skapa en större metodologisk medvetenhet framför allt inom de humanistiska ämnena. I efterhand har Håkan ofta sagt att en absolut favoritbok var Cassirers Essay on Man (1944). Det är intressant att spekulera om varför.

Samma intresse för kulturmöten hade redan följt Håkan till Khartoum, Sudan, där han under åren 1957–63 var professor i filosofi. Han ser sig själv som exponent för en europeisk upplysningskultur och blir samtidigt varse sin uppgift att söka överbrygga avståndet mellan kulturer i dubbel mening – mellan olika civilisationer, men också mellan olika akademiska discipliner. I Sverige hade han 1952 disputerat på en mycket lovordad avhandling där han gjorde en diskursanalys av Einsteins relativitetsteori, ett tema som skulle återkomma i boken Fysik och filosofi (1957) och senare verk fram till 70-talets slut. Detta överbryggande arbete krävde en lämplig intellektuell miljö.

Tillbaka i hemstaden Göteborg fick idén om kulturmöten en ny innebörd. I samarbete med Albert Danielsson, professor i företagsekonomi vid Handelshögskolan, anordnade Håkan en serie kollokvier som hölls under åren 1966–76. Där andra institutioner hade seminarier hade vetenskapsteori alltså ”kollokvier”, betraktade som en aktiv ”kunskapsform” och ett slags research in action. Hit kom forskare från olika ämnen för att tala om sina discipliner och hur man såg på kunskapsbildningen och dess villkor. Fokus låg alltid på den dynamiska aspekten, på vilka sociala, kulturella och inomvetenskapliga faktorer som styr kunskapens växt.

Kollokvierna visade sig vara en mycket kreativ miljö för disciplinöverskridande dialog. I en anda av ”samreflektion”, som Håkan kallade det, kunde en företagsforskare dra lärdomar av socialantropologens erfarenheter från sitt fältarbete. Vad som var slående med dessa kollokvier var friheten från allt vad statushierarkier och hackordning heter. De unga studenterna i ämnet fick möjlighet att öva sig i disciplinöverskridande tänkande genom att skriva protokoll. Håkan föreläste varje vecka om de inomvetenskapliga faktorerna som styr kunskapens växt, forskarnas världsbildsantaganden och vetenskapsideal och kunskapsbildningens socio-kulturella kontext, det som Håkan kallade ”det yttre styrfältet”.

Imre Lakatos motto – ”vetenskapsteori utan vetenskapshistoria är tom, vetenskapshistoria utan vetenskapsteori är blind”– blev snart en ledstjärna vid den vetenskapsteoretiska avdelningen. Den blivande vetenskapsteoretikern måste grundligt behärska en empirisk disciplin. Olika modeller över förhållandet mellan forskare, praktiker och intressenter utvecklades och testades i fallstudier, bland annat om förvetenskapligadet av vårdyrkena. Tvärvetenskap som form för kunskapsbildning var också ett framträdande tema på 70-talet, metateoretiskt såväl som praktiskt.

Den ”hårda kärnan” i Håkans forskningsprogram, för att fortsätta tala med Lakatos, har genomgående varit tanken om att överblickar i Aspelins och Cassirers anda leder till insikter som i sin tur kan bli till visdom. Filosofi i den analytiska traditionen lockade inte Håkan som inte kunde se att deras ”pytteproblem” kunde ge oss någon hjälp i en sådan strävan till visdom. Den visdomstradition där han själv kände sig mest hemma var den stoiska, med dess betoning av förnuftets betydelse i våra liv och att man skall kunna behärska sina känslor.

Håkans retorik hade två sidor. Den ena sidan betonar formalismer, något som han hade lärt sig från sina studier av fysiken. Den andra sidan, som är mera lättillgänglig för humanister, har karaktären av ett slags reflektion ”i förbifarten”. Som när han ställer frågan om vad man inom en given vetenskap ser som värt att veta och vad man menar vara vetbart.

Om fysik och systemteori präglade Törnebohms paradigmkritik och hans sätt att skissera modeller för kunskapsbildning är det snarare geovetenskaperna som är på tapeten idag när de globala klimatförändringarna har blivit en central fråga. En ständigt ökande mängd av växthusgaser sedan industrialiseringens början på 1800-talet påverkar nu vår planets ”system” så mycket att nobelpristagaren Paul Crutzen vid millennieskiftet fick anledning att införa ett nytt begrepp, antropocen, som beteckning för den geologiska epok i vilken människorna systemiskt har börjat förändra planeten.

Begreppet är omstritt och provokativt, men har samtidigt öppnat för en ny och mera grundläggande dialog mellan natur- och kulturvetare. Vi ser hur forskare inom antropologi, arkitektur, konstvetenskap, historia, feministisk teori, vetenskaps- och teknikstudier (STS) och många andra fält – inklusive filosofi – tillsammans med miljöaktivister kastar sig in idébatten för att problematisera frågan om ”att leva och dö i antropocen”. Kitsch blandas med seriösa diskussioner om etik, moral, livsstilar, (geo)politik, framtidsvisioner med mera, med mera.

Tillsammans utgör de lika många ansatser till en ny ”geo-filosofi” – och här, precis som på 20- och 30-talen, skulle skulle vi behöva Cassirers vida perspektiv för att sätta in de olika formerna av vetenskaplig expertis i ett större, meningsskapande sammanhang.

Jan Bärmark & Aant Elzinga

Törnebohm avliden

av admin den 14 april 2016

Den 20 mars 2016 avled Håkan Törnebohm, professor emeritus i vetenskapsteori och en av Cassirer-sällskapets hedersledamöter, vid en ålder av 96 år. Med anledning av sorgebudet har Institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori vid Göteborgs universitet lagt upp ett kort men läsvärt porträtt på sin hemsida. Den som vill veta mer om Törnebohms relation till Cassirer börjar förslagsvis i den intervju med Carl Martin Allwood och Jan Bärmark som publicerades i Vest: tidskrift för vetenskapsstudier, vol. 2, nr. 7 (1994) och där man bland annat kan läsa:

Cassirer betydde enormt mycket för mig. Och inte minst mötet med hans person. Vi var inte många som gick på Cassirers föreläsningar, en fyra, fem stycken. Han betydde ofantligt mycket. Jag brukar läsa Cassirers Essay on Man av och till. Den hör till följeslagarna, de böcker som man gärna läser om.

Nu har det alltså blivit hög tid att läsa om – eller bara läsa – Törnebohms egna böcker.

2015 års Cassirer-föreläsning

av admin den 27 augusti 2015

Varmt välkomna till 2015 års föreläsning till Ernst Cassirers minne! Den 9 oktober gästas vi av Jens Bartelson, professor i statsvetenskap vid Lunds universitet med både historiska och filosofiska intressen, som kommer att tala under rubriken:

SUVERÄNITET SOM SYMBOLISK FORM

I sin senaste bok, Sovereignty as Symbolic Form (Routledge 2014), använder sig Bartelson av Cassirers begrepp om symbolisk form för att undersöka de genomgripande förändringar som föreställningen om suveränitet har genomgått under loppet av de senaste årtiondena. Suveränitet, menar Bartelson, är inte längre någonting som vi kan ta för givet utan istället något som ges. Vad detta faktiskt innebär – och hur Cassirer kan hjälpa oss att förstå det – kommer han att förklara fredagen den 9 oktober kl. 16–18 i Torgny Segerstedt-salen, Vasaparken. Ingen föranmälan – bara att komma!

leviathan

Favorit i repris

av admin den 24 september 2014

Missade du 2013 års Cassirer-föreläsning med den italienska filosofen Chiara Bottici? Nu finns den att beskåda på Public Seminar, en digital avläggare till det legendariska ”allmänna seminariet” vid New School i New York, i form av ett timslångt videoklipp:

Kant, Merleau-Ponty och kroppens utmaning

av admin den 9 september 2014

Torsdagen den 25 september kl. 10–12, dagen efter sin Cassirer-föreläsning, håller Angelica Nuzzo ett seminarium på temat ”Transcendental philosophy and the challenge of the human body: Merleau-Ponty and Kant” i Glashuset på Valands innergård. Seminariet är ett samarrangemang med Fakultetskollegiet för kritik. Ingen föranmälan, men den som vill förbereda sig för diskussionen kan skriva en rad till info@cassirer.se så skickar vi förslag på läsning.

2014 års Cassirer-föreläsning

av admin den 9 september 2014

Varmt välkomna till 2104 års föreläsning till Ernst Cassirers minne! Den 24 september gästas vi av Angelica Nuzzo, filosof och filosofihistoriker med inriktning mot politisk teori och särskilt intresse för den tyska idealismen, som kommer att tala under rubriken:

CASSIRER’S PHILOSOPHY OF SYMBOLIC FORMS
AND PHILOSOPHICAL ANTHROPOLOGY:
TRANSCENDENTALISM, DIALECTIC, PHENOMENOLOGY 

Föreläsningen går av stapeln onsdagen den 24 september kl. 18–20 i Torgny Segerstedt-salen (f.d. Sal 10), Vasaparken. Ingen föranmälan – bara att komma! Missa inte heller seminariet med Nuzzo följande dag…

 

Cassirer’s postwar afterlife, nr. 3

av admin den 16 maj 2014

Ernst Cassirer-sällskapet gästar Institutionen för kulturvetenskaper!

Fredagen den 16 maj kl. 13–16

Cassirer’s postwar afterlife #3
AESTHETICS AND THE CULTURAL SCIENCES

Sal Vasa 1, Campus Vasa

The academic study of culture has long been divided between, on the one hand, a predominantly historical perspective grounded in the tradition of philosophical aesthetics and, on the other, a more sociological approach inspired by, for instance, Birmingham-style cultural studies – with the most productive work arguably being done along the irregular borderline that separates the two paradigms. Hence the continued relevance, despite appearances, of the German-Jewish philosopher of culture Ernst Cassirer (1874–1945). To bring out the topicality of his long-neglected works, Marion Lauschke and Ingmar Meland will give a joint seminar on Cassirer’s conception of aesthetics as well as his concept of Kulturwissenschaften.

Marion Lauschke is a philosopher specializing in aesthetics and the philosophy of art. Her doctoral dissertation, Ästhetik im Zeichen des Menschen (2007), is a study of the aesthetic background to Cassirer’s philosophy of symbolic forms. She is affiliated with the Picture Act and Embodiment research collegium (http://bildakt-verkoerperung.de), a collaboration between the Department of Philosophy and the Department of Art and Visual History at the Humboldt University in Berlin.

Ingmar Meland is a philosopher with a broad interest in the philosophy of culture. Having taught ”tverrfaglige kulturstudier” at Telemark University College for many years, he has recently taken up a position at the Oslo School of Architecture and Design (AHO). He earned his doctoral degree in 2011 with the dissertation Meaning, reason, and freedom. An inquiry into the philosophical motives for the rehabilitation of Ernst Cassirer’s philosophy and has pursued his research on Cassirer further as a visiting scholar in Göteborg during the academic year 2013–14.

Cassirer’s postwar afterlife, nr. 2

av admin den 25 april 2014

Ernst Cassirer-sällskapet gästar Institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori (FLOV)!

Fredagen den 25 april kl. 13–16

Cassirer’s postwar afterlife #2
EPISTEMOLOGY AND SCIENCE STUDIES

Sal T340, Humanisten (“Gamla Hovrätten”)

What could a mostly forgotten figure such as the German-Jewish philosopher of culture Ernst Cassirer (1874–1945) possibly contribute to present-day philosophical and theoretical discussions? Quite a lot, as we hope to demonstrate with this seminar. As recent scholarship in the history of philosophy has proven beyond doubt, Cassirer never was that dusty old idealist for which too many have taken him ever since he – along with the tradition which he faithfully refashioned – was increasingly ostracized from philosophical debates in the course of the 1920s. From two different perspectives, Ingmar Meland and Andrej Slávik will make a joint plea for the continued relevance of his intellectual position.

Ingmar Meland (AHO, guest scholar at GU): “Cassirer’s non-reductionist concept of the unity of science”

Andrej Slávik (Chalmers): ”Coming out as a neo-Kantian: Latour and critical idealism”

Cassirer’s postwar afterlife, nr. 1

av admin den 13 mars 2014

Ernst Cassirer-sällskapet gästar Institutionen för språk och litteraturer (SPL)!

Torsdagen den 13 mars kl. 13–16

Cassirer’s postwar afterlife #1
PHILOSOPHY AND LITERARY THEORY

Stora konferensrummet, plan 8, Humanisten (”Språkskrapan”)

Mikhail Bakhtin and Käte Hamburger – an unlikely combination to say the least! Both literary theorists of international stature, but diametrical opposites in most other respects. And yet, they had something in common: surprisingly, both received decisive impulses from the German-Jewish philosopher of culture Ernst Cassirer (1874–1945). Assisted by Craig Brandist and Claudia Löschner, leading scholars in their respective fields, we will pose the question: how was it possible to reach such widely different positions from one and the same point of departure?

Craig Brandist is professor of cultural theory and intellectual history at the University of Sheffield, where he also serves as director of the Bakhtin Centre. He has written widely on cultural and intellectual developments in early-Soviet Russia, for instance in his landmark study of The Bakhtin circle: philosophy, culture and politics (2002). His talk will discuss the wider reception of Cassirer’s work in the USSR.

Claudia Löschner is assistant professor (akademische Mitarbeiterin) at the University of Stuttgart, where she teaches modern German literature. Her doctoral thesis, published last year under the title Denksystem. Logik und Dichtung bei Käte Hamburger, demonstrates how Hamburger’s work integrates contrasting theoretical elements into a tension-filled but internally consistent whole. Her talk will draw attention to Cassirer’s contribution in particular.

Occasional Papers, nr. 6

av admin den 24 december 2013

Jean Lassègue, Semiotic anthropology and Cassirer’s legacy, Occasional Papers of the Swedish Ernst Cassirer Society, nr. 6 (2013)

Just like any other legacy, Cassirer’s ”philosophy of symbolic forms” is both meaningful and partially opaque, and needs to be reinterpreted in new ways in order to stay alive. […] I shall therefore try to be as faithful as I can to the spirit of what I regard as the core of his philosophical research and ignore its letter when I find it restricting, for it is only natural that exploration should take precedence over erudition.

Fortsätt läsa »